Nejdå, det finns en hel vetenskap bakom skridskoslipning. Jag kan inte säga att jag förstår den, men jag förstår i alla fall att den finns. Det kanske är bra nog.
Sonen behövde akut nya griller. De gamla – som jag köpt för 250 spänn av en kompis och i övrigt inte har pröjsat för ännu – gick i bitar. Så det var bara att "slänga sig in på rean". Som tur var skedde detta utrustningshaveri alltså efter jul, annars hade jag lätt fått hosta upp ytterligare en tusenlapp för ett par skridskor. Som i övrigt ändå måste bytas till hösten igen, då sonens fötter växer som att han hade tänkt uppnå en skostorlek á la Långben i sitt vuxna liv.
Så iväg på match med nya fina skridskor och på med dem på fötterna. Tills tränaren såg att dom var nya.
– Har du slipat? undrar han försiktigt.
– Dom är sprillans, förklara jag glatt, just uthämtade i affären.
Varpå han stressat suckar, då matchen börjar om bara några minuter, rycker av skridskorna på den förvånade sonen och rusar iväg för att hitta en vänlig själ i motståndarlagets arena som kan hjälpa denna totalt ovetande och rätt korkade hockeymorsa att få ordning på matchgrillerna.
Förvånat svansar jag efter och hamnar i en hetsig diskussion om radier, profileringar, skålslipningar och åkytor. Hmm, jag trodde det handlade om att ha "vassa kanter"...
